Alla funderingar & tankar tar över en stor del av mig just nu!
Det blir bara mer och mer och frågan är hur länge jag orkar..
Jag vet varken ut eller in. Vad jag ska tänka och om jag ens vågar tänka. Om jag vågar gå djupare i mina tankar än vad jag gör dagligen. Prata skulle antagligen lösa många spärrar men vill jag verkligen ha allt sagt eller mår jag, eller rättare sagt vi bättre av hur allt ligger till just nu. Att ungårs och att få tiden att bli obetydlig är det bästa som finns men sen kommer man till ett stopp och verkligen kommer ifatt. Det finns mycker jag vill ha sagt och alla spår & funderingar som ständigt följer mig, både på gott & ont. Men hur skulle det se ut om man fick allt sagt och hur man upplever saker och ting, vilka känslor man har och upplever saker ifrån sin egen uppfattning.
Skulle all inre oro försvinna och verkligheten äntligen bli räknad i lycka & glädje för varje minut som går.. eller skulle allt som någorlunda fallt på plats försvsinna och dom där minuterna som alltid blir mest betydelsefulla varje gång man ses. Dom första orden som blir sagt eller bara just att leva i nuet tillsammans. Tryggheten när vi ses och all förståelse du har.
Skulle allt bara förbli en tanke?! Som alldeles nyss var verkligenheten.. Eftersom det gör så himla ont hela tiden fast man ändå plågar sig genom en tanke varje dag! Just för glädjen och lyckan som fanns då, blir snabbt då ett gott & odödligt minne.
I never understood you when you'd say, whoa
Wanted me to meet you halfway, whoa
Felt like I was doing my part
You kept thinking you were coming up short
It's funny how things change cause now I see
Oh whoa
So crazy is this thing we call love
Pussar & Kramar Anna ♥
Det blir bara mer och mer och frågan är hur länge jag orkar..
Jag vet varken ut eller in. Vad jag ska tänka och om jag ens vågar tänka. Om jag vågar gå djupare i mina tankar än vad jag gör dagligen. Prata skulle antagligen lösa många spärrar men vill jag verkligen ha allt sagt eller mår jag, eller rättare sagt vi bättre av hur allt ligger till just nu. Att ungårs och att få tiden att bli obetydlig är det bästa som finns men sen kommer man till ett stopp och verkligen kommer ifatt. Det finns mycker jag vill ha sagt och alla spår & funderingar som ständigt följer mig, både på gott & ont. Men hur skulle det se ut om man fick allt sagt och hur man upplever saker och ting, vilka känslor man har och upplever saker ifrån sin egen uppfattning.
Skulle all inre oro försvinna och verkligheten äntligen bli räknad i lycka & glädje för varje minut som går.. eller skulle allt som någorlunda fallt på plats försvsinna och dom där minuterna som alltid blir mest betydelsefulla varje gång man ses. Dom första orden som blir sagt eller bara just att leva i nuet tillsammans. Tryggheten när vi ses och all förståelse du har.
Skulle allt bara förbli en tanke?! Som alldeles nyss var verkligenheten.. Eftersom det gör så himla ont hela tiden fast man ändå plågar sig genom en tanke varje dag! Just för glädjen och lyckan som fanns då, blir snabbt då ett gott & odödligt minne.
I never understood you when you'd say, whoa
Wanted me to meet you halfway, whoa
Felt like I was doing my part
You kept thinking you were coming up short
It's funny how things change cause now I see
Oh whoa
So crazy is this thing we call love
Pussar & Kramar Anna ♥
